Jag har alltid försökt hitta en mening i allt som händer, försökt även fast jag vet att det kanske

inte finns någon. För jag vet att det alltid blir bra igen, det finns alltid något som kan rädda en.

Jag har alltid försökt hålla fast vid det, för jag vill inte tro att det inte skulle göra det. Nej för

jag vill inte ge upp om någonting, vill inte behöva släppa taget. Jag vill inte tro att det är den ända

utvägen, jag vill ha flera alternativ. Som att hålla kvar allt men ändå gå.

Men ibland måste man kanske släppa taget helt för att hitta rätt, hur svårt det än är. Och visst kan man tro att man redan har hittat rätt, men om man aldrig provar något annat hur kan man egentligen veta? Det är bara så jobbigt att inse att jag har tappat allt jag skulle hålla fast vid. Och det är så jobbigt att känna att ingenting längre

spelar någon roll. Att jag måste släppa taget för att göra det bra igen. Men det är så jäkla läskigt, för jag är själv. Jag har aldrig varit själv. Men ingen annan kan göra det åt mig. Jag kan inte bara sitta här och vänta på att

någon annan ska rädda mig. För ibland så är faktiskt den ända som kan rädda en, man själv.

♥Lycka!